Behandlare berättar

Verksamhetschef/Fysioterapeut Anna-Karin Thysell

– Våra patienter blir mer harmoniska fastän de har ont. De lär sig att hantera sin smärta och finner fram till ett nytt må-bra-läge.

Det säger fysioterapeuten Anna-Karin Thysell,Verksamhetschef på Kognitiva Teamet Rehab i Enskede.

– Vi kan inte bota smärtan och jobbar inte med smärtlindring. I stället försöker vi tillsammans med patienten finna sätt att förhålla sig till sin smärta, Att hjälpa dem att hitta en ny balans i tillvaron med aktiviteter och återhämtning. Mycket gäller det att vara snäll mot sin egen kropp, lyssna noga på den, sätta gränser och inte bli rädd för sin smärta. Det är viktigt att snart komma tillbaka till sitt sociala liv och få en bra livskvalitet.

Både fysioterapeuter och psykologer på Kognitiva Teamet Rehab arbetar utifrån ACT (Acceptance and Commitment Therapy), en form av Kognitiv Beteendeterapi, KBT, där fokus är att identifiera och ta konkreta steg i riktning mot vad man tycker är viktigt i livet.

– Våra smärtpatienter har ibland fått höra att det är en inbillningssjuka. Och det har också gjort att de ifrågasätter sig själva. När vi under vår rehabilitering kan hjälpa dem med en förklaringsmodell kring långvarig generell smärta genom att berätta om central sensitisering eller överretbarhet och fel på ”smärtbromsen”, känner de sig lättade.

Anna-Karin Thysell har arbetat med långvarig smärta och stressproblematik i mer än tio år. Hon betonar att smärtproblematik och mental ohälsa ofta hör ihop. Smärtan kan vara sammankopplad med trötthet, stelhet och dålig sömn. Oro och bristande kunskaper om orsaker till smärtan kan leda till kraftigt sänkt aktivitetsnivå eftersom man vill undvika aktiviteter som gör att smärtan ökar och risken finns då för att en rörelserädsla utvecklas, vilket i sin tur medför sämre kondition, muskelfunktion och allmän hälsa.

Drygt hälften av rehabiliteringen består av fysioterapi- och psykologträffar i grupp. Under fysioterapiträffarna genomförs fysisk aktivitet med uppvärmningsövningar till musik och cirkelträning mellan olika stationer, där övningarna anpassas efter patienternas individuella förmågor. För en del handlar det om att våga övervinna sin rörelserädsla och ta i lite mer. För andra gäller det att ta det lite lugnare i sin träning. Varje grupptillfälle har även ett teoritema som smärtfysiologi, sömn och fysisk aktivitet.

– Det finns ofta ett starkt inslag av stressproblematik hos patienterna. Oro, inre och yttre krav ger en ökad anspänning i kroppen. Under gruppträffarna får deltagarna prova olika tekniker för att själv kunna reglera sin spänningsbalans. Det handlar då om djupa andetag, progressiv avspänning när man spänner en muskel i taget och sedan slappnar av samt mindfulnessövningar som kroppsscanning, när man blir mer medveten om känslor och förnimmelser i kroppen.

Ett återkommande inslag är kroppskännedomsträning.  Genom enkla övningar i liggande, sittande och stående tydliggörs egna hållnings- och rörelsemönster. Syftet är att bli mer kroppsmedveten, hitta metoder att använda sin kropp på bästa sätt och tydliggöra egna behov. I stället för att tidigare bara ha sett kroppen som något besvärligt med värk och en rad problem kan patienten genom övningarna hitta sina kroppsliga resurser och få en mer positiv bild av sig själv.

 Att rehabiliteringen sker i grupp är läkande i sig. Deltagarna inser att de inte är ensamma om att ha ont och de stöttar och peppar varandra.

 

Hur vet du att patienterna mår bättre

– De vågar mer, är inte så försiktiga längre. De tar upp sitt sociala liv igen, testar på att göra saker fastän de har ont, men i andra doser. Och de blir snällare mot sig själva. De lyssnar och tar hänsyn till kroppens signaler och behov. Oron blir mindre och de blir gladare fastän de fortfarande har ont

 

Fokus i smärtprogrammet

 

 

Se upp för smärtan eller försöka leva som man vill?

Det är frågor som många med långvarig smärta brottas med.

– Smärta påverkar psyket på flera fronter, det är lätt att den styr allt, men det finns vägar framåt och den metod vi arbetar med har visat sig framgångsrik vid smärta, säger Tomas Tegethoff, legitimerad psykolog.

När en människa drabbas av smärta förändras livet. Orsakerna är flera. En del kan bero på medfödda skador, sjukdomar, felaktiga belastningar, skador eller olyckor, men lika vanligt är att extrem oro, eller posttraumatisk stress, kan ligga bakom smärtan.  Idag lider en av tio i Sverige av långvarig smärta. Det är också orsaken till nära 60 procent av alla långstidssjukskrivningar.

Hur påverkas psyket av smärta?

– Det påverkar åt bägge håll. Vi vet att psykologiska problem kan leda till smärta, och spänningar i kroppen. Men också att smärta kan också leda till psykologiska problem.

Så smärta kan också bli psykiska problem?

– Strategierna mot smärtan, vanligtvis olika typer av undvikande, kamp eller kontroll, har på lång sikt ett högt pris. Visserligen kan strategierna fungera ypperligt på kort sikt, men med tiden blir själva strategierna ett större problem än smärtan. Det är strategierna snarare än smärtan som leder till psykiska problem så som trötthet, koncentrationssvårigheter, avtrubbning, ångest och nedstämdhet. Oftast gör man smärtan till den stora syndabocken vilket gör att man missar andra lika viktiga orsaker till sitt mående. Exempelvis vet man att psyket kan förstärka upplevelsen av smärtan beroende på hur vi tolkar smärtan. Tänk på vilken kraft som finns i fenomenet placebo, i vår tro.

Den metod ni arbetar med ACT – vad innebär det?

– Det står för Acceptance and Commitment Therapy och har visat sig framgångsrikt vad gäller smärtpatienter. Studier har visat att metoden ökar patienternas funktionsförmåga och ger högre livskvalitet.

Vad är det för skillnad på ACT och kognitiv beteendeterapi (KBT)?

– Metoderna kompletterar varandra, det är viktigt att poängtera. ACT har visat sig bättre för smärtpatienter. Traditionellt fokuserar KBT mer på symptomreduktion, medan ACT släpper den biten helt och hållet. Jag brukar använda metaforen om en bil: tänk att livet är ett fordon, KBT släpper på bromsen, som tidigare hindrar oss, men det räcker inte hela vägen. ACT lägger då på gasen, eftersom vi får in något som vi tror på. Det handlar om att hitta det i livet som gör att vi vill rulla framåt. Behandlingen utgår från ACT, men vid behov kan den kompletteras med KBT.

Hur fungerar det?

– Acceptans är ett nyckelord som ofta misstolkas som varandes resignation eller förnöjsamhet. Enligt ACT handlar acceptans om att skapa ett bra liv utifrån de begränsningar som existerar. Det är först när vi accepterar begränsningarna, de yttre ramarna, det vi inte kan förändra, som vi ser möjligheterna och den frihet vi faktiskt har. På så sätt kan vi se vad vi faktiskt kan förändra. Acceptans handlar definitivt inte om att ge upp, eller sänka ambitionerna, men livet måste levas på ett kvalitativt annorlunda sätt. För att klara det måste vi öka vår flexibilitet och vår förmåga att tänka nytt. Acceptans och förändring är två sidor av samma mynt. Paradoxalt nog är acceptans ett mycket aktivt förhållningssätt till livet.

Men hela ens livsexistens rasar ju när man får smärta?

– Exakt, det blir skrämmande på riktig, som att inte kunna fortsätta arbeta, att inte kunna göra det man tycker om. Då kan vi människor dra iväg ganska långt och behöva göra förändringar, ta fram vad som är viktig i livet. Många med ångest, och smärta, blir deprimerade och ger upp. Istället handlar det om öka sin egen flexibilitet, kanske inte fortsätta exakt det yrket man vill, utan öppna upp och hitta andra sätt.

Det låter jättesvårt?

– Ja absolut, det är ett annat tänk, och det är ofta provocerande inledningsvis. De som kommer hit har redan blivit utredda på alla möjliga nivåer. Nu handlar det om att komma vidare i livet.  ACT handlar om att förstå att vi inte kan förändra vår inre värld direkt, utan måste öppna upp för livet, och de endorfiner, livets morfin som faktiskt finns. ACT fokuserar på hur man kan må bra, vad som är ett bra liv, trots smärta, ångest och nedstämdhet, säger Tomas Tegethoff.

Går det att leva ett fullgott liv med smärta?

–­ Ja, men inte på samma sätt som förut. Du kanske inte kan bestiga Mount Everest men du kan få kvalitativa, existentiellt, starka upplevelser på andra sätt, trots handikappet, som att inse att andra naturupplevelser kan ge starka upplevelser, och våga prova.

Så man ska träna om man har ont?

– Ja, om det är något läkare uppmuntrar idag så är det att träna, att våga. Ofta tolkar man in att smärtan är farligt, men en stor del av arbete är att våga vara aktiv. Givetvis på rätt sätt. Här kan vår läkare hjälpa med hur man kan träna fast det kanske gör ont.  Det kan vara skönt att höra.

Klarar patienterna att komma tillbaka till livet?

– Ja, steg för steg. Men ofta stirrar man sig blind på smärtan, genom att försöka kontrollera den. Att ta varma bad för att minska smärtan kan tyckas vara en bra metod, men risken finns att man tar tre timmar långa bad varje dag och skapar ett beroende av en metod som är föga praktisk och som skapar stora begränsningar i livet på lång sikt. Det är här vår metod kommer in, att sätta igång gasen och börja rulla igen. Metoden syftar till att höja den fysiska och mentala förmågan genom fysisk träning, att lära sig tycka om sin kropp igen, mindfulness, medicinsk yoga och tio sessioner i grupp med ACT-metoden, säger Tomas Tegethoff.

Erik berättar om vårdteamet kring patienten

 

Patienternas aktivitetsbalans och återgång till arbetet de två nya arbetsterapeuternas viktigaste uppgifter

Arbetsterapeuterna inriktar sig på aktivitetsbalansen hos dem som drabbats av stress- och utmattningssyndrom eller av långvarig smärta och så arbetar de för patienternas återgång till arbetet. De blir ett komplement till psykologerna och fysioterapeuterna.

Patienterna får oftast träffa arbetsterapeuterna enskilt, med undantag av två föreläsningar. Den ena handlar om aktivitetsbalans och genomförs under första veckan av rehabiliteringen.

– Som arbetsterapeuter är vi mycket inriktade på aktiviteter och vana vid att prata kring aktiviteter i dagliga livet, ADL. Då handlar det om hela dygnet med arbete, fritid och sömn, säger Eva Elinder arbetsteraeput.

– När det gäller ADL kan det röra sig om sådana basala aktiviteter som att borsta tänderna innan man går och lägger sig. Det kan kännas överraskande mödosamt. Och vad gör man då? tillägger Marie Johansson.

– Vi talar mycket om aktivitetsbalansen hos varje enskild patient. Hur planerar man sin dag? Hur kan man hushålla med sin energi, både psykiskt och fysiskt? fortsätter Eva Elinder.

Det är av stor betydelse att få en översikt över hela dygnet, Hur ser det ut när man kommer hem? Kanske kan de plocka bort något? Kanske gör de för mycket under helgerna? Det är oerhört viktigt att det finns tid för återhämtning även i det privata utanför arbetet, tillägger Marie Johansson.

Under första mötet pratar arbetsterapeuten med patienten om aktivitetsbalansen över dygnet.

– Patienterna kan då få stöd med strategier kring hur de kan börja planera och prioritera om för en bättre balans över dygnet. Vid behov kan vi också arrangera ett uppföljande möte, där vi kan följa upp och se hur det går, säger Marie Johansson.

Hittills har arbetsterapeuterna mest jobbat med patienter med stress- och utmattningssyndrom. Men nu har de så smått också börjat arbeta med smärtpatienterna. Det är två helt olika diagnoser, som kräver olika rehabilitering. En som drabbats av utmattningssyndrom ska inte göra för mycket medan en smärtpatient måste komma igång med det minsta möjliga.

– Samtidigt finns många likheter dem emellan. Båda grupperna behöver lägga in återhämtning i sitt liv och planera så att de orkar med hela dygnet, säger Eva Elinder.

Den andra föreläsningen som förklarar detaljerna kring arbetsåtergången sker efter fyra fem veckor.

– Då blir det lätt jobbiga tankar kring arbetet för patienten. Vi berättar om vilka rättigheter man har vid återgången och hur det brukar gå till. Många blir oroliga inför rehabmötet som ska genomföras framöver, säger Eva Elinder.

På Kognitiva Teamet arrangeras rehabmötet i vecka tolv, efter avslutad psykolog- och fysioterapeutbehandling, när patienten just inlett sin kurs i mindfulness eller yoga.

– Patienterna brukar tycka att det är skönt att träffas på neutral plats där de känner sig trygga, säger Eva Elinder.

Det är patienten som bjuder in sin arbetsgivare eller HR-ansvarige på arbetsplatsen och ibland också handläggare från arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Före själva rehabmötet träffas arbetsterapeuten och patienten och förbereder diskussionerna i ungefär en halvtimme. Därefter genomförs själva rehabmötet under en timme.

– När man tänker arbetsåtergång kanske till 25 procent bör detta planeras i detalj. Kanske ska det vara två timmar om dagen, men vilken tid på dagen och när är det som lugnast på jobbet, vilka specifika avgränsade arbetsuppgifter kan vara aktuella? säger Eva Elinder.’

Fysioterapeut Erik berättar om gruppträffarna i vårt rehabprogram

 

Fysioterapeut Erik visar övningar med gummiband